måndag 30 maj 2016

Tyska grammatik

Wir dürfen die Cola trinken.
Ich darf nicht vergessen. 


Du kannst nicht laufen.
Ihr könnt mich sehen.


Sie will die Cola trinken. 
Wir wollen beiden Erdbeerkuchen haben. 

onsdag 11 maj 2016

Fortsättning på Dennis.

Dennis svarade.
Det var Maria. 
-Det är Dennis!
-Hej Dennis, det är Maria.
-Hej Maria, förlåt för det jag sa. Jag ville inte säga det egentligen men jag kände mig tvingad för alla mina “vänner” hatar invandrare och hatar alla som gillar invandrare och jag ville inte bli ogillad av dem. Dennis var nervös över vad Maria skulle säga. 
Han började gå hemåt, till sin hund Blixt. Han gick längs vattnet och svängde sedan höger. Det var kolsvart ute och gatlamporna gav ett litet sken av sitt gula ljus.
-Det är inte okej att säga så men eftersom du räddade min brors son är du förlåten! Dennis fick ett glädjerus och bara log!
-Hallå Dennis, hörde du va jag sa? 
-Ja, jag fattar inte att du förlät mig jag trodde inte det skulle ske. Kan du träffas hemma hos mig imorgon klockan 18?
-Ja det kan jag men jag kan inte prata mer nu, vi ska åka till min bror.
-Hejdå!, svarade Dennis nervöst.
Fan också jag måste städa innan Maria kommer! Jag måste springa hem och sen måste jag ta ut Blixt också! Så Dennis började springa hem och som tur var så var det bara 4 minuters promenad från hamnen så han va hemma på 2 minuter och sen skynda han sig ut med Blixt, hans alldeles egna, älskade hund. Han gick runt parken. Blommorna höll på att blomma och Dennis tyckte att för första gången i sitt liv att blommorna var vackra. Han gick med Blixt i 20 minuter och bara tänkte på hur vacker Maria var. Han gick upp för trapporna till sin lilla etta och däckade sedan på sängen, såfort han hade tagit av Blixt hans koppel. Blixt hoppade upp i hans säng och sov med Dennis ända tills fåglarna började kvittra sin morgonvisa. Klockan visade i och för sig bara 08:00 på morgonen. Det första han gjorde var att gå till arbetsförmedlingen därför att med hans nya livsstil kan han ju inte bara sitta och häcka hela dagarna. Han sökte alla jobb han kunde söka till och han visste att han skulle få ett telefonsamtal om han fick något av jobben. Han gick sen till gymmet. En sliten byggnad, en gammal lagerlokal för att vara exakt. Det fanns stora traktordäck och tunga, gamla bildelar som man kunde lyfta för extra träning utan de vanliga maskinerna. Efter en timme där var klockan 10:30 och han begav sig hem till Blixt, den lille enögda fjanten. Han kom hem och Blixt blev jätteglad över att han kom. Han hoppade och studsade så Dennis fick stora rivmärken på sina shortsklädda ben. 
Fan det är så jävla stökigt här inne. Jag måste verkligen städa snabbt som fan. Sen ska jag dra ner till Hemköp och köpa middag till mig och Maria ikväll. Det kanske är bäst att köpa en kokbok, jag är ju faktiskt dålig på att laga något annat än nudlar. Dennis städade och plockade undan saker i 4 timmar och tillslut så var hans lägenhet skinande ren. Telefonen ringde. Det var ett okänt nummer. 
-Hej det är Dennis!
-Hej Dennis vi ringer ifrån Svendsen advokat byrå AB och vi undrar om du är sugen på att komma på en jobbintervju? 
-Ja! Verkligen!, Dennis var överlycklig.
-Då säger vi 14:00 imorgon för att disskutera lön och arbetsuppgifter samt arbetstider.
Klockan var 15:00 när Dennis begav sig till Hemköp. Han log hela vägen till hemköp och under hela tiden han var där. Han log tillochmed när han var på väg hem från Hemköp. Han började förbereda en middag när klockan var 16:30 och sedan när den mexikanska grytan stod och puttrade på spisen så tog han upp 400g torrfoder till Blixt och sedan gick han ut med honom i 30 minuter. Klockan var då 17:30 och han började göra sig klar. Han satte på sig en vit långärmad t-shirt och ett par ljusa jeansshorts. Han borstade tänderna en sista gång och då plingade det på dörren. Maria steg in och ropade 
-Dennis är du här? Dennis hörde Blixts svans vifta mot garderoben i hallen.
-Jag kommer nu! När Dennis gick ut såg han Marias röda klänning, som smekte hennes gyllenbruna hy. De gick och åt den mexikanska grytan och sedan såg de på en film och tillsammans levde de lyckliga i alla sina dar.